I Texas betalar man inte inkomstskatt, men däremot en hög fastighetsskatt, som är baserad på det värde fastighetskontoret årligen fastställer. I år hade i mitt fall värdet på trädgårdsskjulet, simbassängen och garaget fördubblats. Ursinnig åkte jag i väg till fastighetskontoret, där Ted Smith, fastighetsassessorn, tog emot mig genom att lyfta lite på cowboyhatten.
Han är en bredaxlad och fet karl och inte särskilt trevlig. Plötsligt kände jag mig i underläge och undrade försynt hur det kom sig att skatten stigit så mycket. Han sade att en utomstående konsultgrupp hade värderat fastigheterna i Mason County så det var bara att finna sig i uträkningarna. Anything else? undrade han och blåste cigarrök i ansiktet på mig. ”Well, nej, kanske inte för tillfället”, sade jag resignerat och avlägsnade mig skamset. Men jag var missnöjd med beskedet, varpå jag kontaktade advokaten David Young, min granne, som ansåg att jag blivit orättvist behandlad. Det visade sig att Ted Smiths egen fastighetsskatt varit oförändrad i många år, likaså bankdirektörens. Min hade däremot ökat med trettiotre procent.
Advokaten sammanställde en hel del bevismaterial, varefter vi hade ett möte på fastighetskontoret. Ted Smith och några herrar från konsultgruppen var närvarande. Ted tittade på mig med ett ‘vänta bara’, vilket gjorde mig nervös. Advokaten krävde att han antingen måste sänka min skatt eller höja de andras med motsvarande procent. Vidare undrade han varför min simbassäng var dubbelt mer värd än bankdirektörens, som är avsevärt större. Han förvånades även över att trädgårdsskjulets och simbassängens värden hade fördubblats sedan förra året.
”Well”, sade Ted Smith, ”de var ju undervärderade i fjol, så vi antog…” Men advokaten hade gjort sin hemläxa och Ted kunde inte motivera sitt beslut. ”Hmm”, sade han ytterst förläget, ”vi måtte ha kalkylerat fel någonstans, jag tyckte precis att vi räknade ut allting rätt, men…”
Advokaten gav inte efter, så motvilligt blev Ted tvungen att gå med på att sänka min fastighetsskatt med hela tusen dollar.
”Tack mina herrar”, sa advokaten, varpå vi reste oss och lämnade fastighetskontoret. Jag vågade inte titta på Ted Smith. Att bli chikanerad av en ömfoting var inte hans cup of tea. Segern var lika oväntad som glädjande. Men väl hemma ensam i mitt stora hus började jag oroa mig. Tänk om Ted Smith redan i kväll skulle dyka upp för att hämnas på mig? Med darrande hand svepte jag i mig ett stort glas whisky, ja, tre om sanningen skall fram, men då får ni inte berätta det för min mamma.
Comments