Amerikas största problem är inte budgetunderskottet eller kriget i Irak, utan den alltmer tjocka befolkningen. I Texas är man fetare än i någon annan delstat, och det är inte endast vuxna som är det, utan även barn. Diabetes är allt vanligare bland skolbarn, vilket inte är förvånande eftersom skollunchen normalt består av hamburgare, pizza och Dr Pepper eller Coca Cola. Övervikten fördelar sig här på ett komiskt sätt. En amerikansk stjärt går hela vägen runt kroppen och det är endast för att huvudet pekar åt ett visst håll som man kan skilja på fram och bak.
Flygfälten vimlar av rullstolar som är dubbelt bredare än rullstolar någon annanstans. De används främst för att transportera feta människor som inte längre kan eller orkar gå. Av mina anställda är tre fjärdedelar så pass tjocka att jag känner mig anorektisk med mina knappa sjuttiotvå kilon fördelade på 186 centimeter. Man äter konstant i Texas, chokladstänger, chips och jordnötssmörkex sköljs ner med litervis av Coca Cola. Till lunch och middag äter man skräpmat gjord i en fabrik, då närmast pizza eller hamburgare.
Medicinska tidskrifter debatterar ivrigt om den tilltagande fetman, men tyvärr är det så att Kongressen i Washington blir nedtystad av de ytterst mäktiga snabbmatstillverkarna. Få politiker vill gå till kamp mot storkapitalet, som i många fall dessutom fått dem invalda.
Jag flög nyligen från San Antonio till New York och hade oturen att sitta bredvid en otroligt fet dam. Jag satt vid fönstret och hon slog sig ned bredvid mig med en duns så att fläsket vällde över på min sida och pressade mig längre inåt. När maten serverades kunde hon inte fälla ned sin bricka på grund av sin stora mage, så hon placerade måltiden på den plana ytan av sin kalaskula.
Efter två timmar i luften blev jag fasligt kissnödig, men då hade damen somnat och snarkade ljudligt. Att väcka henne var otänkbart och att kliva över henne hade varit som att bestiga Mount Everest. I stället funderade jag på en flyktväg via stolsraden bakom mig, men där åt de fortfarande och ett barn sov sött.
Urinträngningen påminde mig om traumatiska stunder i småskolan, men jag höll mig och led tills vi landade. Väl framme i New York skyndade jag ut ur planet och uppsökte närmaste toalett. När jag kom ut ur därifrån rullade den feta damen förbi i en rullstol, som skuffades av en ung man med lidande blick. Jag tänkte för mig själv att den stackars ynglingen nog inte har en aning om vad verkligt lidande innebär.
Σχόλια