Mayafolket och deras språk
Mayafolkets mångtusenåriga kultur existerade inom ett område som idag omfattas av Mexiko, Guatemala, Honduras och Belize. Deras städer byggdes oftast vid vattenhål, och de livnärde sig huvudsakligen på majs och bönor. De hade, precis som till exempel danskarna, ett räknesystem med basen 20 (tio tår och tio fingrar) och ett skriftspråk som bestod av hieroglyfer och abstrakta bilder.
Mayakulturen upplevde en nedgång på 800 e. kr., främst på grund av extrem torka, som kraftigt decimerade befolkningen. Resten av förfallet skötte de spanska kolonisatörerna, conquistadorerna, effektivt om.
Skönhetsidealet bland mayafolket kan förbrylla en modern människa. Huvudet skulle vara spetsigt, varför spädbarnens huvuden blev lindade för att uppnå den önskade formen. Därtill skulle man vara vindögd, vilket åstadkoms genom att ha en vaxkula hängande från pannan.
Destruktiv tävlingsmentalitet rådde inom sporten. Mayafolket hade ett slags bollspel där de främsta spelarna hade en nästan gudomlig status. Förlorare halshöggs ofta, och deras huvuden placerades på en plattform inför allas åsyn.
Jag kom till Yucatánhalvön för första gången 2010, då till storstaden Mérida, där man uteslutande hör spanska. Men i många av de kringliggande byarna talas det fortfarande maya. Min första kontakt med språket påminde mig om min tidiga barndom, då ett annat för mig obegripligt idiom uppenbarade sig i min lilla värld – finskan. I något skede insåg jag att jag inte begrep vad 95% av befolkningen sade, och att den majoriteten inte heller begrep så mycket av vad jag sade.
Min spansklärare här i Mérida talar även maya, och jag gjorde för några år sedan ett försök att studera språket med hans hjälp. Men av det blev inget, jag var antingen för gammal eller för dum, eller bådadera. Vad finskan beträffar väckte mina uppsatser fortfarande i gymnasiet munterhet till den grad att min lärare ibland bad om att få läsa upp för klassen vad jag skrivit. I en essä om en resa till Frankrike i tonåren beskrev jag bland annat sommarhettan: ”En voinut nukkua hellyyden takia” i stället för ”helteen takia” (ömheten versus hettan). Alla skrattade hjärtligt, utom jag som inte alls hade förstått vad satsen felade.
Comments